nu vet jag hur det känns,
att tro en jävla massa och sen bara bli sjukt besviken när man får reda annat.

hur kan jag egentligen bli så enormt korkad?

hur kunde jag tro ngt sånt?

jag vet inte riktigt vad jag tänkte på, jag tänke nog inte alls...
men jag tycker iaf det var fel av dej
men det värsta är ju när man får reda på hur det egentligen är av ngn annan,
för att du inte vågade säga det till mej?
kanske var du rädd att jag skulle bli sårad?
eller så täntke du väl bara skit i henne och gick vidare?




tillbaka på botten...