ibland känns allt bara förjävligt dåligt.
En dag då man känner sig värdelös,
det känns som att ingen vill ha en där,
man bara är i vägen för allt och alla.
Men just då känns allt utseendemässigt också fel, 
värre än vanligt.
inget är bra,
man vill bara sjunka ner genom jorden och stanna där tills allt är bättre.

det blir inte bättre av att folk hackar på en hela tiden,
de menar kanske inte illa,
men om man har en sån dag tar man åt sig.
man tror att man inte duger till.
självförtroendet är verkligen i botten.
ibland tänker man om man verkligen förtjänar sina vänner?
det kanske är meningen att man inte ska ha några?
ibland undrar man vad det är för fel på en själv,
varför allt blev som det blev...